Inför sorg och död
Minnet kan svika och det kan uppstå minnesluckor. Magen kan reagera och maten kanske inte smakar som den brukar. Sömnen kan också påverkas. Om man har besvär sedan tidigare av någon sjukdom eller man märker en kroppslig förändring, t.ex. av blodtrycket, är det klokt att kontakta sin läkare för en hälsokontroll.

Sorgearbetet
Sorg rymmer också många olika känslor. Det kan vara vrede som kan riktas både mot omgivningen och den som gått bort. Upplevelse av skuld, av att inte ha gjort tillräckligt för den anhörige, förekommer också ofta liksom känslor av tomhet och overklighet. Även om man som anhörig har haft tid att förbereda sig under en sjukdomstid upplevs det många gånger som om döden kommit alltför tidigt. Situationen kan också vara sådan att anhöriga upplever en lättnad och befrielse över att en svårt sjuk människa inte längre behöver lida. Det underlättar i sorgen om man tillåter sig att ”känna sina olika känslor” och många gånger hjälper det också att samtala om dem.

Förutom kroppsliga reaktioner och en mångfald av olika känslor innehåller sorgen också minnesbilder. Det är många gånger både glada och ledsamma minnesbilder från den tid man delat tillsammans med den som gått bort. Det är viktigt att ta sig tid att minnas, att titta på kort och att samtala om den som gått bort. Ofta behöver man samtala om samma sak många gånger för att kunna släppa tankarna. Det kan också vara en hjälp att skriva ner sina tankar, kanske att göra en egen minnesbok. Om minnena är smärtsamma kan man med tiden kanske komma dithän att det går att minnas utan att det gör ont.

Död och sorg ställer oss människor inför grundläggande frågor om livets mening, om Guds väsen, om livet efter döden. Det är ett grundläggande mänskligt behov att se sammanhang och mening. Många människor har haft upplevelser av helighet, ”något annorlunda”, men det har inte funnits tillfälle att sätta ord på frågor och tankar. Det har stor betydelse i sorg att få tolka och uttrycka det som vi inte riktigt förstår och att få fördjupa sina insikter om livets värden och hoppet.

Bön
I bön kan vi vända oss till Gud med alla frågor, tankar och känslor och be om mening och kraft när livet är tungt. Bön kan vara bara en suck, att tända ett ljus, att formulera egna ord, att låna andras ord, att vila i skönheten i musiken eller i naturen. I psalmboken, i Bibeln och i andaktsböcker kan vi hitta ord att bära med oss som tröst och hopp. I skönlitteraturens skildringar finns det också erfarenheter att ösa ur. Det är inte ovanligt att anhöriga besöker en gudstjänst för att särskilt få höra och se den präst som hade begravningen och kanske för att växla några ord om hur det går.

Sorgearbete i församlingen
I varje församling finns en eller flera präster som man kan vända sig till för samtal, det kan vara en krissituation eller ett mer vardagligt problem. Vad det än gäller går det alltid att prata med prästen om det. Prästen kan i sin tur ibland hänvisa vidare för att allt ska lösa sig på bästa sätt.

Församlingar
Många församlingar har en eller flera diakoner anställda. Diakoner kan vara samtalspartners, göra hembesök och medverkar också i församlingens vardagsverksamhet. Församlingsassistenter eller församlingspedagoger har vanligtvis verksamhet med barn och ungdomar. Även för dessa åldrar är det viktigt att det finns möjligheter till samtal när livet inte är sig likt.

Församlingen
Församlingen samarbetar också med skolor, förskolor, sjukhus, polis osv. En församling kan dels arbeta i förebyggande syfte genom att medverka i samtal och informera om vad sorg och begravning innebär, dels delta direkt i krissituationer och i samband med sorg och begravning.

Sorgegrupper
Sorgegrupper finns det i en del församlingar. Inbjudan lämnas till närmast anhöriga och brukar omfatta mellan fem och tio träffar. Samtal i sorgegrupp kan vara en mycket god hjälp både genom att man sätter ord på sina egna upplevelser och genom att man får ta del av andras erfarenheter.

Ensamhet
Ensamhet är för många den svåraste erfarenheten i samband med sorg. Församlingens olika verksamheter kan ofta hjälpa till att skingra ensamheten. Det är vanligt att en församling har olika former av gruppverksamhet då människor samlas runt en aktivitet eller helt enkelt bara umgås med varandra. Man brukar säga att församlingen är som en mötesplats, ett hem, för olika åldrar och att man genom kyrkan kan hitta mötesplatser i hela Sverige och i hela världen.

Allhelgonahelgen
Runt Allhelgonahelgen har det vuxit fram en tradition att besöka kyrkogårdarna och tända ljus. I kyrkorna brukar det vara en särskild gudstjänst eller konsert denna helg till minne av de i församlingen som har gått bort under året. Ofta skickas det en inbjudan till närmast anhöriga.

Att smycka graven
En grav eller minneslund är som en vallfartsplats, dit man kan gå med sina tankar och minnen. Att tända ljus, ordna med blommor och på olika vis smycka är konkreta handlingar som kan hjälpa oss att uttrycka det vi saknar ord för.

Ett-årsdagen
Sorgeår är ett gammalt uttryck som används än idag. Hur länge sorg är påtaglig och påverkar det dagliga livet är mycket individuellt. Man brukar säga att under sorgeåret upplever man årets alla vardagar och helger för första gången efter dödsfallet, och att det då blir många tillfällen att minnas och fundera. Anhöriga håller ibland med om att det stämmer, men inte alltid. En gammal människa som är mätt på livet är det oändligt mycket annorlunda att sörja än ett barn som har gått bort i förtid. Det är viktigt att sorgen får ta den tid den tar, att man får sörja klart, och att man inte stelnar i sorgen och låser om sina känslor.

Källa Sv.Kyrkan